Jag är så sjåpig, direkt överkänslig, ibland. Idag, under lunchen, fick stackars A bevittna hur hans mor bröt ihop över en låt från YouTube…
B skickade oss en länk igår, från Församlingens (?) YouTubesida. Prästen M höll ett litet tal, innan han spelade och sjöng en egenkomponerad (?) låt om att höra hemma här. (Jag ska länka till den på FB om jag hittar den, för er som följer mig där.) Lagom sorglig låt och tårarna flödade över när jag lyssnade på den. 😳
Nåja, jag har ryckt upp mig och måste berätta att parfympaketet har kommit – och hämtats ut! Däremot har jag (förstås) inte öppnat det än, utan tänker göra det ikväll. Eller under påsken. Vi får se. 😉
Jag har verkligen inga planer inför påsken. Jo, jag kommer väl att laga en del mat, eftersom jag behöver äta alla dagar även om jag är själv. A jobbar fredag och måndag, så något som passar till lunchlåda skulle passa. Tanken är att jag ikväll ska åka och handla, men det får vi se hur det blir med den saken. Handlandet kan gå att skjuta upp ännu någon dag. 😉
Jag planerar att eventuellt se om serien ”Mindhunter” på Netflix, om den finns kvar. Annars har jag funderat på att se en serie jag tidigare hittat på SVT Play, om den finns kvar. Och ”Unge kommissarie Morse” finns ju till hands – ända till årsskiftet, tror jag det var. 😆 Det gäller bara att ladda upp med tillräckligt mycket godis, fika och andra snacks när jag ska grotta ner mig framför TV:n hela helgen.
Farbror K är orolig för deklarationen. Han har fått den, men vet att jag ”ringde in den” (alltså SMS:ade till Skatteverket) åt honom förra året (då jag gjorde hans deklaration, eftersom han låg på sjukhus under flera veckor). Tydligen har hans livsmedikus R 😉 erbjudit sig att hjälpa honom med den biten, men han förstår inte riktigt att vem som helst kan göra det, bara man har tillgång till kontrollnumren som står på deklarationsblanketten. Han tror fortfarande att det bara är jag som kan göra det. Nå, spela roll, problemet är bara att komma åt numren – de är med honom på äldreboendet, som har besöksförbud. Det löser sig nog, på ett eller annat sätt.
Min egen deklaration var gjord, även om jag inte kom åt att kolla att den verkligen var det, den dagen jag ville kolla. Jag har i alla fall fått skatteåterbäringen in på mitt konto före påsk – inte för att det var så mycket, men alla bidrag mottages tacksamt. 😉
Jag ligger lite efter i tid, har inte riktigt hunnit smälta att det redan är april. Jo, jag har vänt blad i (de flesta) almanackorna, men ändå. Det känns som att något fattas för att det ska bli rätt månad? OK, det är kanske aprilskämten jag saknar? I år blev det inga skämt i tidningar och/ eller andra media – såvitt jag vet. Läget var/ är alldeles för allvarligt för det.
Planerar att handla inför påsken, men måste först kolla hur många (0-5 personer) som dyker upp. Jag är van att vara mer eller mindre isolerad, så jag behöver veta om någon kommer – annars gapar det rätt tomt i kyl och skafferi. Så är det ju; om jag inte har någon mer än mig själv att mata så handlar jag inte, utan klarar mig bra på det som redan finns hemma.
Planerna inför påsken är inte klara men kommer nog att innebära tvätt. *suck* The neverending story of my life. Jag måste förresten packa upp och prova de kläder jag beställt, för nu har jag åtminstone fått upp påsen på vinden! Återstår bara att öppna den och se vad som är där i… 🙄
Det andra paketet – parfymerna – är ”på väg”. Eftersom det kommer med Schenker blir det väldigt intressant att se om jag får någon avisering eller inte. Jag har haft otur med andra fraktbolag än Postnord, men hoppas det går bra den här gången och att jag får mitt paket före påsken.
Söndag var mitt knä mycket bättre! Jag kunde t o m ta mig ner i källaren (och upp igen) för att hämta upp de gästhanddukar jag tvättat tidigare under veckan men inte kunna hänga på tork, då jag inte klarade trappan. Jag har ju ett litet torkställ att vika upp i badrummet, så nu är handdukarna torra och hopvikta i skåpet, klara att användas av nästa gäst. 🙂
Lördag var jag helt övertygad om att jag aldrig skulle klara av en trappa mer, någonsin i mitt liv, men söndag var knät markant bättre. Idag (måndag) går jag utan krycka! Visserligen haltar jag än, men det är inte alls lika illa som det varit.
A bodde hos mig hela helgen, då hans bil vägrade starta. Som tur var kunde en kompis hämta honom till jobbet på fredag, och igår skjutsade jag hem honom. Eller, han körde hem och jag körde tillbaka. Så här i vårtider är inte grusvägen hem till Byn så rolig, och jag tror han körde ner i varenda lerpöl med avsikt. Min bil är inte blå längre, den är lerbrun och färgar av sig om man går för nära… 🙄
För den som undrar, så går det alldeles utmärkt att grädda raggmunkar i våffeljärnet. Jag var tvungen att testa innan jag diskar upp det ordentligt och ställer undan det. Enda felet – men det hade inte med våffeljärnet att göra – var att jag saltade smeten för lite. Raggisarna blev väldigt smaklösa, men gick att äta ändå. Lite stekt fläsk eller bacon till hade inte varit helt fel, men jag hade bråttom, så vi klarade oss utan.
Den här veckan blir nog utan matsedel, då jag har rester för ett par dagar framåt, plus att vi på min avdelning ska gå ut och äta lunch tillsammans en av dagarna. Jag har lite olika förslag på vad jag ska tillaga och äta, men det kan snabbt ändras. Det beror på vad jag känner för, och om/ när/ vad jag handlar inför påsken. 🙄
Vädret är grått och några kallgrader nu på morgonen. Kylan skulle nog hålla i sig till imorgon, då det ska bli plusgrader igen. Jag längtar verkligen efter att gården ska tina fram, det är grymt halt nu igen.
Här ligger paketet jag hämtade ut igår och väntar på att bli öppnat, provat och uppvisat här i bloggen. Tyvärr har jag så himla ont i knät att jag inte vet hur – eller om – jag ska ta mig uppför trappan för att få på mig kläder idag… Och om jag försöker mig på trappan, så kan jag inte bära något utan behöver båda händerna för att ta mig upp.
Men mitt knä är en bagatell, jämfört med vad man kan råka ut för. Inte bara corona, utan andra sjukdomar/ olyckor kan inträffa. Jag pratade med min gamla barndomsvän K, vars make hastigt blivit ordentligt sjuk och transporterats till U för en akut operation. Just idag hade hon pratat med honom och han var pigg, men det kan vända snabbt. Till och med läkarna var förundrade över att han överlevt – då är det riktigt illa. 🙁 Jag håller tummarna att det går bra i fortsättningen!
Om det inte var för den förbaskade karantänen, så hade jag åkt till henne för att hålla henne sällskap en stund, men nu går inte det. Mitt onda knä – som verkar bli värre och värre för varje dag – sätter också käppar i hjulet. Jag är glad att jag handlade mat igår, medan jag fortfarande kunde ta mig fram. Idag vet jag inte om det hade gått.
Men jag ska inte gnälla. Solen tittar fram då och då mellan molnen, och det är bara några få minusgrader. Snön skiner vit på marken, men om ett par veckor börjar den nog ge med sig, om det bara blir varmare – speciellt om det börjar vara varmgrader på nätterna. Då försvinner snön i racerfart.
Påsken i år blir annorlunda än andra påskar. Ingen familjemiddag, inte ens A kommer (för han är ledig) och B har jobbat hemifrån hela veckan med förkylningssymptom (!?!) med gossarna hos sin far. Jag får väl planera ett TV-maraton och passa på att se ”allt jag skulle vilja se men inte har tid för” i nuläget.
Om det bara inte var för tvätten… Nu menar jag inte tvättvikning, utan helt enkelt att få tvättat all smutsig tvätt. Det blir spännande att se när jag kan gå hyfsat i trappor igen, så jag tar mig ner till tvättstugan. 😳
