Kategori: Allmänt

Igår var jag ju med jobbet till L. Vi var på en föreläsning, mycket intressant och rolig, men hann även med en del shoppande (tänka sig…).

Jag hade ju shoppat där senast i fredags, så min Plan var att lämna tillbaka BH:n och inte köpa något. Ack, vad jag bedrog mig! Som av en händelse ”råkade” jag gå förbi några ställ med smycken – och då var det kört. Ännu ett set med halsband och örhängen har hittat till min byrålåda – den här gången även med matchande armband!

OK, jag har inte lagt dem i byrålådan än, just nu ligger de ovanpå byrån och väntar på användning, men jag vet hur det går. De används en gång eller två, innan de hamnar i lådan och glöms bort.

Jag såg ett tips någonstans att man kunde ge bort gamla halsband och andra smycken till ett dagis i närheten. Njaaeehhh – det låter inte som något för mig.* Däremot skulle jag kunna tänka mig att sälja smycken på loppis, alternativt ta till jobbet och lägga i en ”varsågodburk”.

Inte nog med allt jag samlat i byrålådan: i sovrummet gömmer sig en skatt med antikvärde. Det smyckeskrin jag har där är inte öppnat sedan någon gång på 80-talet, tror jag. Där är pillergöra någon kväll då jag inte har annat för mig, för alla halsband är samlade i en enda stor gordisk knut, vill jag minnas.

[tags]smycken, samling, i-landsproblem[/tags]

*) Det är inte så att jag missunnar dagisbarnen smycken, men jag föreställer mig att de skulle ha roligare med andra modeller av smycken än de jag har. Halsband av trä- eller plastpärlor går ju t ex att trä om och blanda olika pärlor/färger/storlekar. Mina halsband är mest långa kedjor med ett enda hänge i metall. Inte så roliga för den åldersgruppen, misstänker jag.

Jag måste göra mig av med silikonet!

I fredags, när jag var till L och snabbshoppade, rusade jag in på en affär, slet åt mig några BH:ar i lagom storlek, betalade och for hem. Ungefär. Ikväll har jag provat dem, eftersom jag ska till L imorgon – med jobbet den här gången – och hinner förbi till affären för att lämna igen dem som eventuellt inte passar.

En BH satt som klistrad på mig, verkligen klistrad, innan jag upptäckte de smala strängarna av silikon på insidans snävaste del. Alltså, det var helt omöjligt att lirka den ur läge! Då jag knäpper dem fram och sedan snurrar dem ett halvt varv runt kroppen, så var det kört. Vilka akrobatiska övningar jag än försökte med, så satt den där den satt.

Det hjälpte inte heller att försöka vända den ”rätt väg” och knäppa den själv bakom ryggen. Jag är inte tillräckligt fingerfärdig för att lyckas med det på egen hand. Och nog för att jag har Världens Bästa Grannar, men där går gränsen för vad jag ber om hjälp med! Definitivt! (Föreställ er deras miner…! )

Hoppas verkligen jag får lämna igen den (vet inte policyn för underkläder), annars får jag försöka dumpa den åt någon som är lite smalare än undertecknad. Eller banta.

UPDATE
Det gick alldeles utmärkt att göra ett återköp.

[tags]silikon, BH[/tags]

Jag drömde konstiga, förvirrade drömmar inatt.

Inte nog med att jag var på jobbet, det var ett helt annat jobb! Dessutom fick jag inte göra det jobb jag var anställd för, utan skulle gå som vikarie på en annan avdelning för en person, som var på plats men vägrade jobba. Däremot kunde den personen visa mig hur arbetsuppgifterna skulle utföras, bara h*n slapp göra dem själv.

Poängen i det hela var att jag mycket väl kunde utföra dessa arbetsuppgifter, då jag gjort dem i mitt tidigare arbetsliv, så jag blev bara irriterad* av att någon med övertydlig pedagogik försökte lära mig sådant jag gjort i åratal.

Sensmoral av detta är: ät inte för mycket innan läggdags, du får mardrömmar. (Så går det när middagen blir rejält försenad.)

[tags]drömmar[/tags]

*) Ja, jag blir lätt irriterad nu för tiden, inte bara i drömmarnas värld. So sue me! 👿

*suckar djupt*

Nu börjar samma gamla historia vevas om igen. Jag blir bara trött, less, irriterad, skitsur och tänker väldigt fula tankar om Den Som Är Inblandad.

Inte helt oväntat, men jääävligt onödigt – och jag har inte tid med det här nu!!! Jag kan dessutom inte göra något åt saken, för det är som att tala till en vägg. *fnyser* Inte undra på att jag får högt blodtryck! 👿

*dunkar huvudet mot väggen*

[tags]frustrerad[/tags]

Haha! Jag har redan gjort dagens goda gärning (och kan nu börja leva ut de syndiga fantasier jag eventuellt har – men det är en annan historia)! 🙂

Strax före kl 05:00 vaknade jag till från min slummer framför TV:n, då B satt framför datorn och knapprade på tangentbordet.* Ja, jag vaknade inte av det, utan av att jag a) behövde gå på toa och b) behövde vända mig åt andra hållet för att inte få nackspärr.

B skulle gå upp och lägga sig, och jag var halvvägs tillbaka i drömmarnas land, då det plötsligt ringde på dörren?!? Klockan fem på morgonen??? B rusade till dörren och öppnade, i tron att det var någon från hennes gäng, men det var det inte…

Där stod en stackars förgråten ung tjej och snörvlade att hon gått vilse, hon visste inte var hon var och hon skulle till ett hus där H bodde. Poletten trillade ner – han bor på gatan ovanför mig, som kan vara svår att hitta för en som inte bor här – och jag frågade om jag skulle följa henne dit. Klart hon ville!

När vi kom in på rätt gata kände hon genast igen huset, jag tröstade henne med att jag ändå var vaken och ”ser du, lyset är tänt i köket, de väntar på dig”.** Hon tyckte jag var en ängel och gav mig en stor kram innan hon rusade iväg mot rätt hus. Så nu har jag redan gjort undan min morgonpromenad!

[tags][/tags]

*) Hon hade, precis som många andra – både ungdomar och äldre, antar jag – varit på hotellet och festat med sina kompisar, och kommit hem någon stund innan jag vaknade.

**) Förmodligen gör de som jag, lämnar fönsterlamporna tända hela natten, men det lät som något hon behövde höra.