Kategori: Allmänt

Jag har varit singel i många år. Under den tid som gått har jag hunnit skaffa mig ett antal vanor (och ovanor), men jag tänker inte börja räkna upp dem nu – ni skulle bara bli uttråkade. (Glöm inte att jag hade (o-)vanor redan innan jag blev singel också. Det blir en hel del att räkna upp.)

En ovana (?) jag lagt mig till med är att, så fort en ungkarl i lämplig ålder dyker upp i min närhet, genast tänka: – Vad är det för fel på honom, då?

Enligt mitt krassa sätt att se på saken, så finns det tre sorters män i min ålder:

1. De redan upptagna
2. De alkoholiserade 
3. De störda

Treorna är av varierande slag, från ”helt-koko-i-skallen-går-knappt-att-ha-i-möblerade-rum” till ”tänker-bara-på-och-pratar-bara-om-(fyll i lämpligt ord, ex ”jakt”, ”sex”, ”bilar”)”. Tvåorna har vissa likheter med treorna, beroende på graden av beroende. Ettor som är på jakt efter något extra göre sig icke besvär, jag vill ha en ledig karl.

Snipp, snapp, snut – så var karlarna slut! Inte undra på att jag funderar på att kasta in handduken och istället sikta på att bli en catlady light, d v s med bara tre katter. Alternativet att bli nunna känns inte så lockande, då bör man nog vara aningen mer religiös än vad jag är.

OK, det finns väl en och annan ”vanlig” karl som går lös, men sådana har hittills inte varit intresserade av mig. Jag är en riktig trashmagnet, drar bara till mig de typer jag räknat upp tidigare. (Rättelse, ”drog bara till mig” borde det stå, då anbuden minsann inte duggar tätt.* )

Ändå vägrar den sista lilla strimman av hopp att dö ut. Det kan finnas någon där, någon som bara väntar på att träffa mig (även om han inte vet om det än). Han lär visserligen få slita hårt för att träffa mig – jag är ju gift med min TV – men trägen vinner, heter det ju… 😉

Vad som är direkt outhärdligt är när bekanta försöker para ihop mig med någon de tycker skulle vara ”perfekt” för mig, bara för att vi båda är singlar. Eeehh, jag har liite större krav än så! Vad sägs om gemensamma intressen/ värderingar/ musiksmak/ whatever; något vi skulle kunna prata om när vi träffas?

Eftersom jag är singel kan jag tydligen inte heller ha manliga vänner. Försöka fika med någon utan att det sedan skvallras om att vi har ihop det. Det lyckas med – i princip endast – mina bröder och min son (och farsan, om han orkade gå till fiket).

”Ensam är stark”, ”bättre att vara en som är ensam, än att vara ensam när man är två”, och liknande ordspråk har jag hört till leda. ”Singellivets glada dagar” är inte lika lockande när man passerat 40 med god marginal.

[tags]singel, singellivet[/tags]

*) Då jag dragit mig tillbaka från nöjeslivet helt och hållet, minskar antalet potentiella partners betydligt.

Det är visst vårdagjämning idag. Det tror jag vad jag vill om, då jag tittar ut genom fönstret och ser min troget snöskottande granne (som skottar på min gård just nu – gulle gulle han) genom snöstormen.

Visst är det varmt, bara någon minusgrad (kan tänkas bli nollgradigt senare), men snön faller och vi med den… Nej, jag ska sluta sjunga – det blir bara konstigt i bloggform. Ni får nynna själva, så förstår ni hur det är tänkt att låta. 😉

Dagens planer på att städa och tvätta har inte kommit igång riktigt än. Jag ”ska bara” först, men jag har ju hela helgen på mig. Tog mig sovmorgon i morse och har rantat runt i morgonrocken rätt länge. Nu börjar det vara läge att söka efter något att äta, då jag hunnit få mig det livgivande kaffet med tillhörande cigg.

[tags]vårdagjämning, sovmorgon[/tags]

Jag måste verkligen NIX:a mig. Trots att min älskade dotter är telefonförsäljare, så hatar jag när de ringer och försöker pracka på mig allt mellan himmel och jord.

Det värsta är att jag ändå skulle bli uppringd, eftersom de ofta kör med ”eftersom du är kund hos X, får du detta erbjudande från Y” (t ex Bredbandsbolagets kunder fick erbjudande om Viasat Silver, via bredbandet, för några år sedan) (det var dömt att misslyckas hos mig, då jag redan hade Viasat Guld, via parabol).

Nu verkar alla vara ute efter att vilja placera mina premiepensionspengar. Vad f*n?!? Varför ska jag släppa loss någon annan att leka med (spela bort) mina pengar? Det kan jag göra själv. (För övrigt är det inte så mycket att leka med.) Varje kväll ringer någon och vill ta hand om placeringen av mina surt förvärvade slantar, till nästan ingen kostnad alls… Säkert. 🙄

På tal om dottern, så är hon ute på vift hela helgen. Perfekt! Jag hade sedan tidigare planerat städdag imorgon, och jäklar vad jag ska städa undan hennes prylar när hon inte är hemma och kan hindra mig (eller dra fram dem igen). *gnuggar händerna* Gissa om hon kommer att få söka för att hitta allt när hon kommer hem på söndag…? *moahahahaha*

[tags]telefonförsäljare, premiepension, städdag[/tags]

Jag håller på med Hypnotisören som ljudbok nu. Den är väl rätt OK, men jag tänker inte ge någon ordentlig recension – det brukar jag inte. Med en ljudbok beror mycket av upplevelsen på uppläsaren också, så den tveksamhet jag känner kan ha med honom att göra.

Den har i alla fall hållit mig sällskap under (mer eller mindre) sömnlösa nätter, även om jag fått hoppa tillbaka ett par tre avsnitt då och då när jag tappat tråden. Det blir luckor i handlingen, men om de beror på författaren eller att jag mikrosovit, vet jag inte. 😉

Jag känner mig lite kallsinnig till den här boken. Punkterade höga förväntningar, kan man säga, men utan dem (de höga förväntningarna) är den en dussindeckare. En bekant tyckte den var så hemsk och blodig, medan jag bara gäspar över de torftiga slaktscenerna och istället ryser av olust över de detaljerade sexscenerna (som inte alls hör hemma i en bok av den här typen).

Nu närmar jag mig slutet och där vill jag ha en rejäl knorr för att alls minnas den här boken i fortsättningen. Det har varit några småknutar under läsandets (hörandets) gång; nu väntar jag mig en rejäl härva. Vi får väl se hur det blir. Jag återkommer när jag är klar med den.

Problemet är att jag inte har något nytt att lyssna på, när den här boken tar slut. Jag har en pocket hemma, som B erbjudit mig att lägga vantarna på, då hon vunnit (!) den och inte tänker läsa den. Får väl nöja mig med den tills vidare.

UPDATE
Slutet var oväntat. Verklighetsfrämmande 🙄 , men definitivt oväntat.

[tags]ljudbok, Hypnotisören, Lars Kepler[/tags]

Väcktes i morse – efter ett antal snoozningar – av att dottern ringde. Hon hade sovit över hos en kompis, som skulle skjutsa hem henne tidigt på morgonen. Hennes (kompisens) bil startade dock inte, då det var -30 grader och den stått utan värmare (surprise surprise). Kunde jag hämta henne, hon skulle ju jobba idag?

Lyckan var fullständig när jag lyckats klä mig, gjort mig färdig och gick ut och försökte starta bilen, som även den stått utan värmare – och den gick igång! *lycka* Den var visserligen smidig som ett kylskåp, men den rullade! Hämtade B och klev sedan av vid jobbet, när vi kom tillbaka.

Det har varit en verkligt tuff vinter för stackars Speedy. Inget garage, vilket den röda Mazdan var bortskämd med, ett flertal kallstarter – med betoning på ”kall” – och mycket pendlande till och från B:s jobb.

Snart är det dock sommar och torra vägar igen, så jag verkligen får kolla om Speedy gör skäl för namnet… Det är inte riktigt läge att börja testa honom fullt ut på vinterföre. (Jag kan, men jag vill inte.)

Nu är nätterna plågsamt kalla, medan dagarna visserligen har minusgrader i skuggan men solen har börjat värma. Ljuset har återvänt; både morgnar och kvällar känns längre, även om de består av samma antal timmar som tidigare.

[tags]kallstart, bil, kalla nätter[/tags]