Kategori: Allmänt

Hmmm. Det verkar som att jag får en matgäst idag, eller möjligen imorgon. Sonen ringde och talade om att Konsum hade billig fläskfilé den här veckan – och vad skulle jag förresten ha till middag idag…?

Jag har komponerat ihop veckans matsedel, helt utan inspiration (som vanligt). Enda trösten är att alla grytor är handdiskade sedan igår. Måste ju ha någonting att göra medan brorsan såg OS på min TV.* Jag läste lite pocket och kliade en hel del katt också, under den timme han fick ockupera TV:n, så jag klarade mig nog utan men för livet.

Idag ska jag gå och veckohandla. Frågan är om jag ska göra det under lunchen, utan bil, eller om jag gör det efter jobbet så jag hinner hem och hämta bilen först? Varje gång jag tänker att jag bara ska handla ”lite”, slutar det med att jag svär långa ramsor på vägen hem, över att jag var så dum och inte tog bilen. Det känns som att jag får riktiga gorillaarmar, d v s att jag kan klia mig under fötterna utan att böja mig. Jag tror faktiskt att jag sparar till ikväll med att handla.

[tags]matgäst, matsedel, veckohandla[/tags]

*) Jag vet att mitt hem är sportfri zon, och det lyckas alla andra måndagar, eftersom jag inte har någon sportkanal. Tyvärr hittar han SVT 1 och 2 bland mina kanaler och då är han omöjlig att dra från TV:n. Och så stjäl han fjärrkontrollen, den rackaren!

Ännu en söndagskväll då jag sitter med fyrkantiga ögon. Även om jag ser mycket TV (läs: sover framför TV:n) under veckorna, så är det under helgerna jag ser mest TV. Då måste jag ju se allt jag spelat in under veckan som gått. Nu är jag precis klar, strax innan det börjar spela in det jag ska se nästa helg.

Jo, jag vet. Jag har inget liv. Är det inte så juniorerna brukade säga åt mig för några år sedan, då de var i tonåren? Eller är det så att mina vardagar är alldeles för ospännande, som gör att jag söker spänning i alla mina kriminalserier på TV istället? Det är nog snäppet närmare sanningen.

Annars kan det vara informationsflödet som får mig att balla ur. Om jag inte häckar framför TV:n så sitter jag med en dator. Måste kolla mina favoritprogram, favoritbloggar, läsa tidningar, kolla nyheterna, hålla mig uppdaterad, jämt och ständigt. Jag skulle få krupp av att vara utan allt detta – hur tusan klarade jag mig förut?

Egentligen är det nog läge att ta en paus, lugna ner suget efter information en smula, bara koppla av – eller heter det ”koppla ner”? Nej, jag tänker inte sluta blogga, inte ens pausa från bloggandet, men att en eller annan stund sitta och ”bara vara” skulle inte vara helt fel.

(Och nu sitter den jäkla katten på sladden till datormusen igen. Hon kan verkligen konsten att ”bara vara”.)

[tags]TV, dator, information[/tags]

Jag drog lite förhastade slutsatser i morse.

Steg upp ganska sent, banade mig väg genom dotterns röra i badrummet (-Har hon redan stigit upp?), gick ut och rökte, såg att bilen var borta… OJ! Bilen var borta!?! Den som inte ens hade stått i värmare under natten – och det var 30 grader kallt!

Jag rökte snabbt – ilsket – och gjorde mig en kopp kaffe för att lugna ner mig.* Såg (medan jag drack kaffet) för min inre syn hur dottern och ett okänt antal kompisar var på väg till shoppingrunda i L, eller bara annars var ute och körde – i den här kylan?!?

Samlade mig och ringde hennes mobil. Inget svar. Raseriet nådde nya höjder – uppenbarligen hade inte koffeinet hunnit börja verka – och skickade ett SMS: -Var är min bil?

Efter en stund pep mobilen att ett svar kommit. Hon hade blivit utringd att jobba, tidigt på morgonen, och hade inte lyckats väcka mig innan hon for…

Hälsningar: signaturen ”Skamsen mamma”

[tags]kyla, vinter, förhastade slutsatser[/tags]

*) Man ska aldrig prata med mig innan jag druckit morgonkaffet. Det kan få katastrofala följder.

Jag är betrodd att få ha Ansvaret på min avdelning, idag efter lunch. Här sitter jag ensam, och är både anställd och chef och allt däremellan. Det gör inget, läget är under kontroll. Telefonen är så tyst att jag tror jag måste ringa någon för att se om den funkar. Inga besök, heller. Tyst, tomt och öde i korridoren.

Jag har rensat lite runt skrivbordet, och sneglar på en bunt papper jag borde scanna in – men jag sparar det till måndag. Det är inget brådskande, och då hinner jag kolla upp ett par små frågor jag hade om materialet innan jag börjar. Tusen gånger enklare att göra det rätt från början än att börja göra om.

Det ser ut som att kylan fortsätter under hela helgen. *djup suck* Jag har en massa inspelningar att se, och ett par böcker som ännu är olästa. För att inte tala om alla de böcker jag har som är ohörda… Jag ligger efter i min ljudbokslista. Behöver bara bunkra upp med kattmat och cigg så klarar jag helgen utan att behöva gå ut i onödan.

[tags]fredag eftermiddag[/tags]

*stampar ilsket med foten*

Nu vill jag inte längre! Förbaskade vinterkyla!

*hytter med näven mot himlen*

-30 grader den dagen jag måste åka till K!

Om det inte var för att jag fått vänta två år på att få en tid, så skulle jag ringa och säga att det är för kallt, men jag vill inte behöva vänta två år till…

*muttrar*
*söker fram fler lager kläder*
*muttrar ännu mer*

Det har varit en ovanligt kall vinter i år, tycker jag. Antingen det, eller också har jag förträngt tidigare vintrar. Det märks – om inte annat – på snön. Den är som pulver, hela vägen ner till marken, då vi inte haft någon blida som ”slagit ihop” den. Nu har vi ännu en köldperiod, vilket verkar vara priset vi får betala för att se solen. Soliga dagar ger klara och kalla nätter.

Nå, hellre kallt än snö, brukar jag säga – men nu börjar det vara nog. Det hade inte alls gjort något om det varit 10 grader varmare, eftersom jag ska iväg med bilen. Som tur är, kan jag avvakta ännu ett par timmar innan jag åker – det kan hinna bli lite varmare. (Inte 10 grader, men i sådan här kyla är varje grad varmare något att vara tacksam över.)

UPDATE
Jomenvisst blev det varmare: -25 hela vägen till K, och -27 hela vägen hem.

[tags]vinter, kyla, 30 grader kallt[/tags]