Kategori: Allmänt

Allmänt, Katter

Orolig

* Snigel *

Jag känner mig orolig. På ett positivt sätt, förstås! Det känns som att jag har något jag behöver göra/ skriva/ fixa – och det NU. Det kan förstås bero på det extra kaffet jag sög i mig långt efter min sluta-dricka-kaffe-för-kvällen-gräns. 😳

Frågan är nu om jag ska göra något åt oron, eller om jag ska försöka rulla in mig i filten och slötitta på TV (alternativt fortsätta med den urtråkiga boken jag började med igår) tills jag somnar. Jag skulle ju kunna röja i köket, vika tvätt, tömma diskmasken, dammtorka, byta gardiner, eller något annat jag har svårt att samla energi till – men då känner jag genast att jag var nog inte så pigg, trots allt. 😉

B lagade en förträfflig middag idag. Hon var t o m och handlade först! Jodå, hon hade fått lön idag. Själv får jag vänta till på fredag, men det går bra ändå. Det finns mat (redan innan B handlade) i kyl och frys, och jag har bunkrat cigg och kattmatburkar. Är det något jag inte klarar mig utan så är det cigg och kattmat. Ja, jag klarar mig utan kattmat, men blir nedsprungen av tre tjatiga katter så länge jag inte fyller på deras skål.

Katterna, alltså. De kan verkligen vara tjatiga, enerverande, påstridiga, högljudda små pälsklädda monster ibland. Varje morgon när jag stiger upp kommer minst en och går tätt, tätt framför mina fötter, för att vara säker på att jag skärper mina sinnen när jag går nedför trappan. Jag ska helst springa till kylskåpet och servera mat åt dem direkt – vadå gå på toa? Klagoropen ekar utanför toadörren, ifall jag alls hör dem genom de ivriga krafsljuden från deras försök att bryta sig in. (Gamlingen är exceptionellt bra på att öppna toadörrar, låsta eller ej.)

Jag bombarderas med anklagande blickar när jag kommer ut från toan och blir bryskt ivägknuffad mot kylskåpet. Här har de SVULTIT i flera minuter medan jag smitit ifrån mina sysslor. Förstår jag inte hur nära svältdöden de är? Så serverar jag mat. De tar två tuggor, och går sen och lägger sig igen, utom madamen som vill gå ut.

Mellan sammanbitna tänder muttrar jag mitt mantra jag-är-djurvän-och-älskar-mina-katter medan jag rensar kattlådan (ännu en del av charmen med att ha katt), allt medan de andra två luddskallarna står och trampar bredvid. De är ju nödiga och tål inte se en ren kattlåda. Den måste förorenas så snabbt som möjligt. Helst så grisigt som möjligt också. (Jag kan slå vad om att de gör en high five varje gång någon har skitit. Speciellt de gånger de lyckats skita mot kanten av lådan så det runnit ner efter plasten.)

Är det konstigt att jag längtar efter sommaren, så katterna går ut igen? Kattlådan kan stå oanvänd i veckor, om det inte är allt för dåligt väder. Så länge det är barmark håller de sig mestadels ute med sina behov.

Men de är rätt mysiga också. Att ligga på soffan med en kattliknande utväxt är så normalt för mig att jag faktiskt saknar den kattliknande utväxten de gånger jag får ligga ifred. Även om froppisen är ”liten men ettrig” och muckar gräl med madamen (som är typ dubbelt så stor) hela tiden, så är de ett rätt roligt inslag i vardagen. Jag skulle inte vilja vara utan dem.

[tags]pigg, kaffe, katter[/tags]

Allmänt

Pigg

* Snigel *

Det var stärkande med den friska luften och den goda samvaron igår!

Jag tog en powernap när jag kommit hem (och slängt jackan i tvättmaskinen – det luktar verkligen rök om alla kläder när man eldat) och vaknade inte förrän farsan ringde. Han ville jag skulle göra en del ärenden åt honom under lunchen idag.

Senare kom B hem med ett par kompisar i släptåg. Jag lät dem ockupera vardagsrummet, satt i köket och läste en pocket istället. Insåg efter ett tag att den boken skulle göra mig väldigt sömnig (den var tråkig, m a o) så jag gick upp i sängen och läste istället.

Alltså somnade jag tidigt, har sovit som en stock hela natten, och därmed vaknat långt före väckaren – pigg och alert! Jag har glatt hoppat i duschen och var snabbt på jobbet idag. *kors i taket*

[tags]sovit gott[/tags]

Allmänt, Foto

Utflykt

* Snigel *

På jobbet hade vi utflykt på schemat idag! Ja, inte bara utflykt, vi fick minsann slita hårt under förmiddagen, men var lovade lunch lagad över öppen eld.

Som tur var, var det ledigt i grillkåtan vi tänkt använda oss av. Den är fri för allmänheten att använda när man vill, så den går inte att boka i förväg. Nå, vi hade andra alternativ om den skulle vara upptagen, men nu var den ju inte det.

Jag slapp vara med och göra upp eld (A är härmed avdelningens eldmästare) för om jag gick vilse i naturen och skulle vara tvungen att livnära mig på byten jag jagat själv, skulle jag få äta dem råa. Det spelar ingen roll hur mycket tändstickor/ tändare/ tändpapper/ näver/ småstickor jag har – jag KAN inte göra upp eld. Någon gång har jag lyckats få igång kolgrillen hemma, men det går åt väldigt mycket tändvätska innan det brinner. (Jag kan ge mig f*n på att om jag gick in i en brand, skulle den slockna runt omkring mig.) (Nej, jag tänker inte prova.)

Vi hade en utsökt lunch och eftermiddag! Inget märkvärdigt, mest bara korv, men det var så trevligt att sitta och filosofera runt elden. Det är något hypnotiskt över öppen eld. Helst ska man sitta länge och peta med de begagnade grillspetten, täljda från lämplig buske i närheten, i elden och glöden, men just runt grillkåtan växer inga lämpliga buskar. Där är tallhed, så alla kvistar sitter så himla högt upp. Vi grillade på de inbyggda grillgallren istället – det gick också bra, men vi hade inget att peta i glöden med.

Jag kom ihåg att ta en bild med mobilen, men jag hade med jobbkameran också. Fick fota de andra på nåder, med löfte om att de bilderna inte sprids utanför avdelningens väggar. Det ska bli spännande att se imorgon hur bilderna blev; jag glömde bort att blixten inte slår på automatiskt på jobbkameran, så bilderna kan ha blivit rätt mörka. Och – förstås – jag fotade bara när vi precis kommit dit. Så fort maten var på gång, glömde jag kameran i ett hörn, där den fick ligga tills det var dags att åka hem.

[tags]utflykt[/tags]

Allmänt, YouTube

Ojdå

* Snigel *

Vilka tragiska inlägg jag skrivit, målade med bred pensel i svart, helt utan hopp. Det var verkligen inte meningen! Jag är ju en i grund och botten positiv person, som försöker se the bright side of life hela tiden.

Får ursäkta mig med att det inte var meningen att de inläggen skulle vara så deprimerande, jag blev bara less att se dem skvalpa omkring i mappen med utkast. Ja, jag har filat lite på dem ett tag, innan jag blev less och tryckte på ”Publicera”. (Och ändå blev de inte bra. Typiskt mig. 😉 )

Ni ska genast få dagens plus istället: jag har färdig middag när jag kommer hem! Inte för att någon lagat middag åt mig (dream on, baby, dream on) utan för att jag gjorde våfflor i stor mängd igår. B och jag kan ha våffelfrossa idag igen, innan jag släpper den heta potatisen i knät på henne: hon ska få (handla och) laga alla veckans middagar den här veckan! *elak mamma*

[tags]positiv, bright side of life, dream on, våfflor[/tags]

Allmänt

Världens ände

* Snigel *

Med tanke på intresset för världens förmodade undergång år 2012, som det t o m gjorts film om, kan jag inte låta bli att klämma in mina egna funderingar angående detta.

Att Jorden – som vi känner den nu – kommer att gå under p g a människans rovdrift på allt som kan missbrukas (främst i form av naturresurser) är jag helt övertygad om. (Det farligaste rovdjuret på vår planet är faktiskt människan.) Om inte en komet eller annan utomstående katastrof tar kål på oss innan dess, förstås.

Däremot tror jag inte att det kommer att inträffa 2012, inte ens under min egen livstid. Om hundra eller tusen eller hundratusen år – det spelar ingen roll, men visst kommer det att ske.

Innan de miljömupparvänner som läser detta börjar skria om sopsortering och biobränslen, så vill jag bara påminna om att jag visst sopsorterar. Däremot kör jag inte miljöbil. Jag köper även nya kläder (ej secondhand), äter kött utan att bry mig om ursprung och har inte bytt ut alla mina glödlampor (än – men jag kommer att bli så illa tvungen, allt eftersom de går sönder).

För övrigt så tror jag inte att eventuella kometer (för att fortsätta på det temat) bryr sig om ifall jag sorterat mina sopor eller inte. Det gör inte de miljoner nyrika asiater (i t ex Indien och Kina) som äntligen har råd att köpa familjen en egen bil heller. Och jag tror faktiskt inte de satsar på miljöbilar…

Vi (mänskligheten) är för sent ute. Förstöringen av Jorden har gått för långt och kan inte backas eller repareras.

[tags]2012, jordens undergång[/tags]