Just här, just nu
Det sägs att katter har nio liv.
Sniglar har jag ingen aning om hur många liv de har, men själv är jag nu inne på mitt femte, ungefär. Och jag är inte färdig än…
Jamen, det är ju så! Räkna själv:
Hur många liv har du använt?
[tags]livet[/tags]
Jag bara är.
Flänger mellan olika jobbuppgifter, en del mer brådskande än andra. Funderar på lunchen (vad och var ska jag äta idag – inga rester hemma), trots tårtan vi bjöds på till förmiddagskaffet. En medarbetare slutar nästa vecka och går vidare till ett annat jobb. Annars bjuds det inte på tårta, förutom när någon fyller jämna år.
Jag har hunnit prata med båda juniorerna idag. B ringde och gav mig anledning att bli stolt, sådär riktigt mammastolt med tårar i ögonen över min duktiga dotter. A ringde och ville ha veckans matsedlar för olika matställen… Men han har gjort mig stolt under veckan när han rensat garaget och kört undan skräpet (det åkte iväg igår efter jobbet).
jag har väl inte så mycket att vara stolt över själv, just nu. Vanlig vardag, fast det är fredag, inget anmärkningsvärt på gång. Inga stordåd har blivit gjorda, annat än att jag demolerat M:s skrivbordsstol. Inte mycket att skryta med. Den var redan trasig. 😉
[tags]jobb, vardag[/tags]
Det hjälps inte. Hur mycket jag än sover så vill jag bara sova mer.
I morse snoozades det aningen för många gånger, fastän jag lade mig tidigt igår. Jag hade lugnt kunnat sova flera timmar till.
Jag tror det är flera faktorer som spelar in, som gör mig trött. Det blir tidigare mörkt på kvällarna, det är mycket att göra både jobbmässigt och privat, jag är helt enkelt i dålig form. Det ständigt dåliga samvetet, fyllt med både “måsten” och “borden”, gör inte saken bättre.
Jag kanske skulle hoppa på en-kvart-om-dagen-tänket; om jag städar en kvart om dagen så blir det inte så mycket på en gång. Välja ut och göra det jag bestämt mig för i exakt en kvart (ställa äggklockan). Rensa av köksbänken eller dammsuga eller städa badrum eller torka fönsterbrädor eller vika tvätt – vad som helst, men bara en kvart.
Promenerandet borde jag ta upp igen*. Att gå en omväg på väg hem från jobbet skulle funka, det har jag provat under en period förra hösten. Enda problemet med det är att jag helst skulle vilja promenera i andra kläder än de jag har på jobbet. Jag kan förstås börja ta med mig träningskläder och byta om på jobbet innan jag går hem, men… Oj, vad latmasken gnager!
Vi har friskvård på jobbet, som man kan utnyttja i form av t ex promenader, under en timme i veckan. Timmen går att dela; istället för en entimmes promenad kan man ta 2×30 min eller 3×20 min. Nu är jag väldigt dålig på att utnyttja friskvården, men om jag styckar upp timmen i mindre bitar kanske jag kommer igång med både friskvård och prommisar? Två flugor i samma smäll!
Mina gamla föräldrar tar också mycket tid och utrymme i min sfär. Jag har skurit ner på besöken hos dem med hälften, men skulle behöva skära ännu mer. Där gnager det dåliga samvetet ordentligt. Antingen ägnar jag dem för mycket eller för lite tid. Det blir aldrig balans, hur jag än gör.**
*skakar på huvudet* Det måste vara tröttheten som gör mig så surrig och snurrig, just nu. Det känns som om jag inte kommer fram till något även om jag försöker. Visst, jag ser de briljanta (?) idéerna om vad jag kan göra för att komma igång, men vill ändå bara gå hem och lägga mig och sova i ett dygn. (Att jag vaknade och trodde det var fredag idag gör ju inte saken bättre.)
Det känns säkert bättre imorgon, eller kanske redan efter lunch?
[tags]trött, en kvart om dagen, promenader, friskvård, dåligt samvete[/tags]
*) Föreställ er en slapp lina som ligger ringlande efter marken. Då och då böjer jag mig ner och nappar tag i den, för att snabbt släppa den, så den faller ner i nya kringlor. Den där linan är mina prommisar. Jag slutar med dem lika fort som jag börjar. Det gör att jag inte upplever någon förbättring av konditionen, vilket gör mig ännu mer motvillig att börja om med promenaderna igen.
**) Från att ha besökt dem 6 dagar/vecka har jag dragit ner till mån-ons-fre. Jag tycker ändå det är för mycket, men tar det lite lugnt med att minska ännu mer just nu.
Trots att det är tisdag så slutar dagen lyckligt i alla fall!
För att göra en lång historia kort: B slarvade bort nyckeln till bilen i lördags, och hittade den idag! Det sparade oss:
för även om jag var oskyldig så var jag ändå inblandad – det var (och är) ju min bil.
[tags]lycka[/tags]
Det verkar som att jag bara tänker på mat och/eller godsaker hela tiden.
Det gör jag. 
[tags]bekännelser[/tags]