* Snigel *

OK, nu är vi några timmar in på det nya året – och allt är sig likt. Jag hade inte väntat mig något annat. Vädret är precis som igår: det snöar, utan ände. Inga stora mängder, men det slutar inte. *suck*

Jag har inte skottat något idag, däremot igår. Då hade traktorn tagit gården, och så fick jag ett snabbt oväntat besök (B och A, på genomresa) som påpekade att jag behövde skotta bron och plattgången. Jo, tack, jag visste det. Jag hade bara inte hunnit ut än. 🙄

Nyårsaftonen firades inte alls. Jag vaknade strax före tolvslaget, då det brakade loss ordentligt. Det small och tjöt av fyrverkerier åt alla håll och kanter, så jag tackade min lyckliga stjärna att jag inte har hund. Froppisen bryr sig inte särskilt mycket om smällarna – dessutom hör hon dåligt, så för hennes del var del lugnt.

Det var desto mer upprörande för henne när vi skulle gå ut och röka i morse: en katt hade varit upp på altanen under natten! Det var tassavtryck och ett kattformat upptinat liggmärke i det tunna snölagret vid rökstolen på altanen. 😆 Oj, så intresserad hon var, men då syndaren inte syntes till lugnade hon sig snabbt. Vilken fräckhet – oväntade besök gillar hon inte!

Jag har goda nyheter: julskinkan är äntligen slut! Det märktes tydligt i år att julen skulle firas i mindre sällskap. När jag köpte skinkan* var alla små skinkor slut, det fanns bara en jättestor skinka kvar. OK, kanske inte jättestor, men betydligt större än jag önskat mig, då jag skulle dels vara själv hela julen, dels äta julbord hos B. Nå, ingen risk att den skulle bli för gammal, och nu är den – som sagt – slut.

Jag var och handlade igår, då mjölken tagit slut och en del annat behövde fyllas på. Det var rätt lugnt på affären, även om jag fick pausa ett par gånger för att inte hamna för nära andra kunder som stod vid den hylla jag skulle ta varor ifrån. Ett nytt beteende jag fått lära mig under det år som gått… Vi har nog alla fått lära oss en hel del nya saker under 2020, så få se vad vi får lära oss under 2021? 😉

*) Jag är petig med mitt val av skinka. Det ska vara en Nylén Hugossons (lokalt (norrbottniskt) slakteri), gärna färdigkokt. Det fanns andra märken men dem tittade jag inte ens åt.

Jag tänker inte skriva någon nyårskrönika, då jag inte minns mycket mer än corona/ covid och allt vad det innebar för mänskligheten under 2020. Jag har gjort ännu mindre än tidigare år (ja, det ÄR möjligt!): inte rest någonstans (knappt varit ens till L eller på IKEA under året), umgåtts ännu mindre med släkt & vänner än jag brukar (och än jag ville), o s v.

Nu kan det bara bli bättre! Vaccinet hägrar i fjärran, som en svag ljusning vid horisonten. Med lite tur hinner jag kanske få åtminstone första sprutan före semestern, så får vi se vad jag hittar på under sommaren 2021. 😉 (Ett hett tips: inte mycket, för det brukar jag ändå inte göra.) Annars har jag inga framtidsplaner, utan tar dagen som den kommer. Lika bra det, så slipper jag bli besviken ifall saker och ting inte går som jag tänkt.

Nu hägrar några lediga dagar, då jag ska fortsätta att gräva i mig julrester. Det är inte klokt hur mycket mat det blev över när jag firat jul ensam, utan någon annan som hjälpt mig äta upp allt. Nå, då slipper jag shoppa till nyår, förutom de nödvändiga saker jag behöver fylla på då de tagit slut, t ex mjölk och potatis.

Tvätten, det sorgliga kapitlet i mitt liv, behöver också tas om hand. Det finns gott om tvätt av båda sorterna: ren, respektive smutsig. Jag lämnar det kapitlet öppet, men vet att jag mycket snart måste ta itu med det… 🙄

Snöandet fortsätter, inte lika våldsamt som under helgen (främst söndagen) då vi fick 2-3 dm, men det kommer mer hela tiden. Det är väl ett par minusgrader, så snön är inte så blöt. Jag har ändå hunnit trampa fast lite grann på bron, men det går att skrapa bort innan det blir isknölar på trappstegen.

Idag är sista dagen för V, som börjar ett nytt jobb efter nyår. Lite vemodigt, hon har lärt sig mycket och varit enormt duktig hos oss, men det är ett bättre jobb (för henne) som hon går till, med tanke på hennes utbildning. Vi har ju vår halvtidare A som kommer in på heltid (under en period) för att ta över efter henne, och hon är också både flitig och duktig. Vi väljer de bästa! 😉

Jag är så trött och less just nu. Det är väl mörkret och det grå vädret som ger sig på mig. M konstaterade att hon hämtat gran den enda soliga dagen på hela december, vilket gjorde henne på så gott humör att hon ”råkade” ta tre granar, istället för bara en. (Det blev en ute, en inne och en till grannen.) (Från hennes egen skog, någon måtta får det vara på julgranstjuveriet.) I år har det dessutom varit perfekt gransökarväder: ingen snö i träden före jul, så man kunde se hur de såg ut utan att behöva skaka på dem.

Igår skottade jag snö i två timmar. Ändå tog jag bara det absolut nödvändigaste: balkongen, altanen, bron, gången ut till gården (som traktorn skottat), plogkarmen framför postlådan och soptunnorna, remsan framför garageporten och en liten gång till fågelmatarna. Jag hade behövt bredda gården lite på ena sidan (traktorn har slarvat lite grann) men iddes inte. Det är inte på ”min” sida av gården och A:s bil ryms ändå.

Just nu lyssnar jag på ännu en bok om kommissarie Gamache, av Louise Penny, som har ett lugnt tempo men ändå är spännande. Min läs-/ lyssna-lista är lång och jag vill beta av de böcker jag lagt dit innan jag försöker hitta nya. Det är svårt, för jag kan inte låta bli att kolla mina favoritförfattare, som plötsligt släppt någon ny bok, som får företräde i min lista. 😉

Det nya året närmar sig. Jag hoppas det blir bättre än det år vi snart lagt bakom oss. Håller fullständigt med vår regionala smittskyddsläkare som kallat 2020 för ett riktigt skitår. Nu finns det ändå ett ljus i mörkret: vaccinet som hägrar i fjärran. Det kommer förstås att ta flera månader innan det är min tur, men jag fortsätter att hålla i, hålla ut och hålla avstånd till dess. Så gott det nu går. 🙄

Vi diskuterade ”jobba hemifrån” i fikarummet. Vi sitter i egna kontor och umgås inte med någon annan avdelning. Vid fikat kan någon extra vara med, men alla – max 9 stycken – sitter snällt utspridda över hela fikarummet. Det värsta med att jobba hemifrån är dels att man saknar den normala sociala kontakten med kollegorna, dels att ingen av oss (som diskuterade) har en ordentlig arbetsplats hemma.

De flesta gör som jag, sitter vid köksbordet, och det är inte ergonomiskt bra. Jag har visserligen ett skrivbord (eller flera) men inte en ordentlig stol till det. Stolen är vald för sitt utseende, inte för om den är bekväm eller inte. 😉 Det går förstås att åtgärda om det behövs, men de få gånger jag jobbar hemma klarar jag mig. Om jag ska investera i en ordentlig skrivbordsstol, så vill jag provsitta den ordentligt först, så det blir ingen Click & Collect-IKEA-shopping på en sådan. Det blir i så fall en vanlig shoppingrunda – men med avstånd och förstånd.