* Snigel *

Vi hade fått ett åtstramningsmail från vår chef i morse. Nu får vi inte beställa mer än EN kalender var till jobbet. OK, jag brukar ändå beställa min kattkalender (att hänga på väggen) privat, från Kattakuten.*

Annars har jag bara en stor kalender på skrivbordet (under ett genomskinligt skrivunderlägg) med ett halvår på varje sida. Den behövs för att få en överblick över året, och den får arbetsgivaren betala.

När jag handlade i tisdags kom jag ihåg att hämta ut paketet jag beställt, men jag har inte öppnat det än. Provning av kläderna ligger en bit ner på min priolista – kanske under helgen? Den som följer min blogg får se. 😆

Min matinspiration har flyttat hemifrån. *suckar tungt* Jag hittade mat-att-laga i kylen igår, men iddes inte börja med det. Smörgås är lättlagat och det blir minimalt med disk. 😉

*) Jag har – förstås – beställt en i år igen. Den har inte kommit än, men vilken dag som helst finns den i postlådan när jag kommer hem.

Vi har fått en ny medarbetare. Inte på min avdelning, men D får ändå besöka oss nästan varje dag. Det är saker som behöver ordnas till, undervisas i, tipsas om… Listan är oändlig!

Tyvärr kan inte D ”gå bredvid” den som tidigare hade tjänsten, eftersom den personen jobbar på annan ort. Det hade annars varit ett väldigt smidigt sätt att åtminstone få en överblick över vad som ska göras, och när det ska göras, samt prioriteringsnivån, o s v. Nå, D verkar inte vara så lättstressad. Det blir nog bra, det här!

Jag har haft lunchdate med min son. 😉 Han slutade lagom tills jag gick på lunch, så jag bjöd in honom på varm korv med bröd. Jajamensan, jag handlade igår och kom hem med sådant. Tyvärr har jag glömt vad mer jag köpt, så middagen blir en överraskning, tills jag kommer hem och ser vad som finns i kylen. 😳

A trodde att B och gossarna eventuellt skulle dyka upp till helgen! Jag har inte pratat med henne, men inser att jag måste börja städa ikväll om jag ska få det någotsånär klart innan de kommer. Vi får se, det kan bli snö på lördag och då vill hon kanske inte åka iväg med barnen. Speciellt om hon inte har bytt till vinterdäck.

Det har inte jag gjort, och inte A heller. Mina däck väntar troget på honom i garaget, så han får allt vackert byta på min bil också när han byter på sin. Jag bekymrar mig inte om att sätta på vinterdäcken ”för tidigt”, för det är till första halkan man behöver dem bäst. Speciellt när andra bilar tryckt fast och slätat ut snön vid sina panikbromsningar i korsningarna… 🙄

Hoppsan! 😯

Plötsligt ringde en journalist från min facktidning, och ställde en massa uppföljande frågor på en enkät jag tidigare svarat på (i min roll som ordförande). Det hela slutade med att hon ville använda vårt samtal som en intervju – MED FOTO!!! *gaahhh*

Det är väl klart att jag ville vara med, både i intervjun och på bild* – men fotografen får höra av sig i förväg så jag hinner piffa till mig den dagen. 😉

*fnissar* Nu kommer det att märkas hur många av mina medlemmar som läser facktidningen innan de slänger den i soporna…! 😆

*) Vilda hästar kan inte stoppa mig! 😆

Hoppsan! Min glömska når nya höjder.

Jag glömde visst berätta åt mina kollegor att jag skulle jobba en stund på en annan avdelning direkt efter lunch. Till slut började de ringa efter mig, på mobilen, och undrade var jag höll hus… 😳