Det var kärlek vid första ögonkastet! Han* var ännu snyggare i verkligheten, än på bild. Vi gjorde en liten tur, han och jag tillsammans med bilförsäljaren, då jag fick känna lite på hans muskler (bilens, inte försäljarens). Sen tog det en massa timmar att köra hem, i mörker och snöblandat regn, men det var så trevligt att vara på tu man hand med honom.
Min, bara min!
Nu återstår bara att hitta ett lämpligt namn åt honom. ”Pärlan” funkar kanske inte så bra, men är arbetsnamnet tills vidare. Mina bilar brukar ju heta Pärlan om de inte har en regskylt som inbjuder till något annat ord.
Det var förresten nära att jag var otrogen redan innan vi etablerat vårt förhållande. Jag frågade om man fick en extra på köpet, men försäljaren tyckte inte det. Synd, annars hade jag tagit den här som extra tillbehör:
Men det är klart; när det är snöblandat regn har jag hellre en bil med tak…
[tags]bilköp, Mazda 6[/tags]
*) Den här bilen är definitivt en ”han”, precis som den förra var en ”hon”.
Grattis. Den ser fin ut. Men den ser INTE ut som en ”Pärla”.
Hm – tryckte för snabbt. Tänkte bara skriva att mina har alltid hetat ”lelle bilen”. Vad tramsig man är egentligen.
Jag funderar fortfarande på vad jag ska kalla honom, för mina två senaste Pärlor var röda. Det namnet passar inte på en blå bil. 😉
En svåger till mig kallade alltid sina bilar för ”gamla Bettan”, efter armborstet i Robin Hood på julafton.
Grattis! Han ser fin ut…
Du kan ju alltid kalla honom Sulan (=av azul, som betyder blå på spanska). En sula är ju slitstark s a s. 😆
Sulan… Jag ska nog fundera mera på saken. 😉