Allmänt

Sista semesterdagen

Nu har sista semesterdagen – för den här gången – kilat iväg. C och jag har haft välbesökt loppis ungefär från lunchtid, och ska ha öppet imorgon också. Söndag blir den dagen vi ska orka springa på marknaden, har vi tänkt. Ingen loppis då, alltså. 

Jag är lite överraskad att min bokförsäljning gått så bra. Bokutrensningen har börjat, så jag bär ut fler böcker när det blir hål i hyllraderna i den lilla bokhyllan vi ställt i garaget.

Att ha loppis hemma är ju hur behändigt som helst! Ingen katastrof om man glömt penna, tejp, eller något annat – bara att gå in och hämta. Ingen kö till kaffet eller toan, heller. 😉

Marknaden var trögstartad idag, det tog ett tag innan strömmen av folk blev tät förbi mitt hus (en av några alternativa vägar upp till själva marknadsområdet), så det var ett bra beslut att inte öppna så tidigt. Imorgon – om vädret blir bra – räknar jag med att det är full rulle redan från start, så vi öppnar loppisen tidigare då.

[tags]loppis, marknad[/tags]

Allmänt

Plocka, plocka

Jag plockar och plockar och har fått ut det mesta till loppisen i garaget. Ska göra ett sista ryck nu och se till att få ut det sista.

Längtar till imorgon. Inte så mycket för marknaden och loppisen, som för munkarna… C gillar också munkar så jag ska springa iväg och köpa en påse, så vi kan fika gott under dagen.

Måste stiga upp i god tid imorgon, så jag hinner ha förhandsvisning åt syrran av mina loppisgrejer. Jag brukar fynda hos henne – kanske hon gör fynd hos mig?

[tags]förväntan[/tags]

Allmänt

Åska

Efter en lång kvav dag med växlande solsken, bröt den äntligen loss: åskan!

Jag gillar åska. Det är något visst med att höra och se naturens egna krafter bryta sig loss ur molnen. Att det efteråt blir svalt och liksom upprensat är bara en bonus.

Under åskvädret har katterna och jag suttit ute på bron och kollat på regnet och blixtarna. Jag blev less först av alla och gick in för att ta mig en tupplur på soffan istället.

Nu börjar så smått ångesten inför nästa vecka komma smygande. Först och främst vet jag inte hur jag ska orka upp på måndag morgon. Jag har totalvänt dygnet; i morse somnade jag efter 6 – den tid jag ska stiga upp när jag jobbar!

När dessutom marknaden står för dörren är det inte riktigt läge att börja ställa väckaren nu… Nå, jag har klarat det tidigare somrar och ska nog lyckas ställa om min inre klocka den här gången också.

För övrigt kan jag tala om för intresseklubben att min bil numera saknar två navkapslar. Den ena har tappats tidigare, den andra tappades i lördags när jag for till J. Läge att investera, kanske? Alternativet är förstås att plocka bort de två som är kvar, så jag är helt utan.

Angående bilen så har jag förresten inte köpt nytt batteri än. Det var aktuellt i vintras, men rann ut i sanden. Min stackars bil är inte tvättad, heller, på hela semestern. Jag brukar försöka hinna med en tvätt inklusive vaxning varje sommar, men sommaren är inte slut än.

[tags]åska, jobbångest, navkapslar[/tags]

Allmänt

Dagens lärdom

  • Note to self #1: kör in (läs: göm) bilen i garaget fast det är sommar.

Jag hade precis gått upp och lagt mig i sängen med en bok under näsan och en katt på ryggen, då morsan och farsan kom inklivande. De skulle absolut ha skjuts till fiket! Bilen var ju hemma!

  • Note to self #2: hindra farsan från att försöka trycka sig in i baksätet när han ska åka med mig.

Han skulle med våld in i baksätet, för att sitta bredvid morsan, men det gick inte. Det gick inte att få ut honom heller, så jag skojade om att ringa efter Räddningstjänsten att komma och klippa upp bilen, men med lite lirkande/pressande/knuffande och lite vrid & böj så lyckades jag dra ut honom ur baksätet.*

Efter hans stroke fungerar inte vänsterbenet riktigt som det ska, så det gick inte att böja tillräckligt mycket för att få in det genom bakdörren på vänster sida av bilen. När han åker framme, sitter han ju på höger sida, samt att framdörrarna är aningen vidare, så där är det inte lika stora problem.

Givetvis var klockan så mycket att fiket hunnit stänga (det visste jag ju, men lät dem uppleva det själva) men de kom på att de kunde fika på F istället. Bara att få dem dit var en riktig cirkus. Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta över deras påhitt.

Jag har varit till äldreboendet och hälsat på, en snabb sväng, tidigare idag. Tog med en katalog åt morsan. Inte för att hon ska beställa något, men det är bilder på småbarn och babykläder i den, och hon blir så lycklig av att se sådant. Hon riktigt lyser upp och skiner som en solstråle när hon får se bilder på bebisar!

Nu väntar hon med spänning på att A ska få sin baby, så hon får se ”en liten en” igen.** Morsan tror dessutom att hon ska få åka dit och hjälpa till när babyn kommit, men det snackar vi bort henne ifrån – vi byter helt enkelt ämne.

[tags]gamlingar[/tags]

*) Han hann börja klämma sig in i bilen medan jag hämtade min mobil och dörrnycklarna, annars hade jag hejdat honom och styrt honom till framsätet redan från början.

**) Hon vet förstås inte alltid vem i släkten som ska få en baby, så idag frågade hon när syrran (nyss fyllda 60…) skulle få smått. Jag kan knappt behärska mig tills jag får ringa och berätta det för henne…! *moahahahaha*

Allmänt, Foto

Ändrat beteende

Jag har inte tidigare skrivit något om mordet på Carolin Stenvall, som skedde några mil härifrån. Det tänker jag inte fördjupa mig i, men jag vill åtminstone beklaga sorgen för hennes anhöriga. (Inte för att jag inbillar mig att de läser här, men ändå.) Efter det fasansfulla dådet har jag märkt att (inte bara) jag ändrat beteende.

Visst törs jag köra efter småvägar, ensam, mitt i natten, men då jag stannar och tar en rökpaus ser jag till att jag är ensam på parkeringen/rastplatsen. Jag stannar helt enkelt inte där någon annan bil redan står. Och ifall någon bil skulle råka stanna så fimpar jag snabbare än blixten och hoppar in i bilen och kör iväg. Tidigare har jag inte brytt mig om sådana petitesser.

Andra åker ingenstans utan sällskap, eller undviker att stanna i onödan. På något vis har grundvalarna blivit ruckade: gärningsmannen kalldes ju för ”en vanlig familjefar” till att börja med. Även om det senare visade sig att han hade psykiska besvär, så fungerade han ju i ett normalt förhållande i ett normalt samhälle.

Det känns rent ut sagt för djävligt. Att man ens ska behöva tänka tanken att vem som helst kan bli en mördare vid ett enda möte på en ödslig plats. Då skulle det faktiskt vara lindrigare att dödas av ett rattfyllo, om man nu ska jämföra sådana morbiditeter.

Skogsväg 
En bit in efter den här skogsvägen hittades Carolins styckade och brända kvarlevor (om jag har fattat saken rätt).

Nu är ju det här ett ovanligt fall. De flesta våldsbrott sker inom den närmaste kretsen av vänner/anhöriga, har jag för mig, men det känns på något vis mer påtagligt sedan jag kört förbi skogsvägen där hon hittades.

Man ska inte döma hunden efter håren, heller. Bara för att Carolins mördare spårade ur den här gången, betyder inte det att alla med ”psykiska besvär” kommer att göra det, förr eller senare. Min älskade M hade ”psykiska besvär”, men den enda han någonsin skadade var sig själv.

Det finns mycket mer att säga och tycka om mord, överfall, kvinnovåld, m m, men jag utvecklar inte det här mer, här och nu. Många andra har redan gjort det, och på bättre sätt än jag lyckas med ikväll.

[tags]Carolin Stenvall, mord, ändrat beteende[/tags]