Dag: 1 maj 2010

Allmänt, YouTube

Regniga natt

* Snigel *

Det har regnat hela dagen. Inte bara ett stilla droppande, utan ett ordentligt, skvalande regn. Helmysigt!

Perfekt väder för att tryna på soffan – vilket jag har gjort. L och E kom förbi, och jag följde med dem till N för att äta middag, men sedan var det soffan som gällde igen. B håller på med flytten, så henne ser jag inte mycket av. Hon (och min bil) är nu i L och ska stanna tills imorgon.

Först har jag sett på TV (surprise surprise) men så låste sig boxen när jag bläddrade för snabbt mellan inspelningarna. Det brukar den göra då och då, så jag gjorde som jag brukar: drog ur kontakten ur väggen en liten stund, innan jag pluggade in den igen. OJ! Houston, we have a problem…

Nu startar TV:n, men inte boxen. Den visar mystiska felmeddelanden som inte finns beskrivna i handbokens felsökningsavsnitt. Självklart hade telefontiden för service tagit slut för dagen också, så nu står jag i valet och kvalet:

  1. Se en DVD (TV:n funkar ju även om inte boxen gör det)
  2. Läsa en bok (har två olästa som väntat på det här tillfället)
  3. Sitta vid datorn
  4. Gå och lägga mig

Jag är faktiskt ganska sugen att använda alternativ 2 + 4, då det är rätt mysigt att ligga i sängen med en god bok och höra regnet smattra mot taket/ fönstret. En lätt kattmassage på ryggen under tiden är inte heller helt fel. Måste bara vänta in madamen, som gått ut sin kvällssväng och inte vill bli lämnad ute hela natten i regnet. (För att undvika missförstånd: det är inte madamen som masserar, det är froppisen som gör det. Jag vill ändå inte lämna någon katt ute i det här vädret.)

[tags]regn, Anna-Lena Löfgren, Regniga natt[/tags]

Allmänt, Foto

Sista dagen

* Snigel *

En sammanfattning av min sista resdag har jag ju lovat er!

Eftersom hotellets matsal/ frukostrum var under renovering/ ombyggnad, fick vi hotellgäster äta frukost på restaurangen alldeles bredvid. (Hotellet och restaurangen har numera samma ägare.)

Jag tog Älvsnabben – en lång historia, bara det – till andra sidan älven, till en utställning jag ville se: en sådan där en-gång-livet-och-jag-ångrar-om-jag-missar-den-utställning. 😉

En utställning med verk av de gamla mästarna – jag har sett en äkta da Vinci med mina egna ögon!

Åh, det finns så mycket att berätta om den utställningen, men jag kan ge er ett gott råd: har ni möjlighet, och känner det allra minsta intresse – gå och se den! Ta bekväma skor, ät ordentligt innan, försök ta med vätska, och se till att ha gott om tid på er. Jag slarvade lite i slutet, för jag höll på att kollapsa, och då tog det ändå 2½ timme!

Det finns guidade visningar, men man guidar sig själv med hjälp av multimedia. Man får ett par hörlurar och något som påminner om en MP3-spelare (med en enda knapp), som man ställer in språk på innan man går in. Sedan trycker man på knappen vid varje utställningsobjekt, så berättar en röst om vad man ser, historien bakom, etc. Det gör att – när man väl kommit på knepet – alla inte behöver trängas vid samma tavla hela tiden, utan man tar dem i sin egen takt, i sin egen ordning.

Göteborgshjulet (som jag berättat om tidigare) gick jag förbi under dagen. Passade på att försöka fota det, men jag kom inte tillräckligt långt ifrån för att få med hela. Det kanske jag vågar åka i nästa gång jag är i stan? Vi får se. *höjdrädd*

Allting har en ände, och min resa likaså. Tyvärr blåste inga askmoln in över landet under de (alltför) få dagar jag var på resande fot, så flyget hemåt gick i tid.

[tags]Göteborg, frukost, Älvsnabben, and there was light, Göteborgshjulet[/tags]

Allmänt

Valborgsmässoafton

* Snigel *

Det finns trevligare ställen att tillbringa valborgsmässoafton på…

Morsan hade fallit och fått en spricka i ett revben. De ringde från äldreboendet och jag fick åka med henne till akuten (12 mil bort). Problemet är att hon numera är så dement att hon knappt talar, och när hon väl talar är det inte säkert att orden hör till saken. Jag fick ”tolka” henne åt doktorn (som för övrigt var både ung & snygg 😉 ).*

Det finns stunder då jag verkligen hoppas att jag – om jag blir dement – får ett snabbt slut. Jag vill inte utsätta juniorerna för sådant här. Det är inte ett värdigt liv.

Ingen skugga på personalen, varken på äldreboendet eller akuten. Alla var så trevliga och hjälpsamma, gjorde sitt bästa och förklarade saker för både mamma och mig. De ordnade allt som behövde ordnas. Jag behövde bara flyta med strömmen och låta dem sköta allt.

[tags]valborg, akuten, demens[/tags]

*) Jag var inte den enda som tyckte det… Jag hörde tydligt hur en annan patient försökte stöta på honom.