Författare: * Snigel *

Alltså, jag hade ju faktiskt planer om tvätten den här helgen, men nu blev det inte så. Jo, en enda maskin har jag tvättat, men resten får vara. Jag åkte till B och gossarna i lördags istället! 🙂

Stannade på ett konditori, som alla talar så gott om, när jag ändå passerade. Jag har inte haft möjlighet att handla där tidigare, då jag alltid antingen haft ont om tid eller också har de haft stängt. Nu passade jag på! Köpte en toscakaka och tog med som fika.

Tyvärr fick jag bli besviken; toscan var stenhård och kakan smulade i drivor. Smaken var bra, men kakan måste ha varit flera dagar gammal, så torr som den var. Och fullt pris tog de, utan att tala om att det var ”gårdagens”. Hmpf. Jag hann inte tillbaka för att klaga medan de hade öppet, men nästa gång ska jag säga till.

Nå, det är inte hela världen. Jag fick ju träffa gossarna, och B och A. Jag och B spelade spel med gossarna, speciellt roligt är det att spela ”frågespelet”. Jag vet inte vad det heter, och vi har hittat på egna regler, men det passar alla åldrar. Dessutom är det ett spel som alla vinner – man spelar till man är less, helt enkelt. 😉

Eftersom jag kom hem sent på lördag, blev det inte mycket gjort på söndag. Froppisen var ett riktigt häftplåster – jag hade ju lämnat henne ensam hela lördagen! – så vi låg mest på soffan och slumrade tillsammans. Tvätten far ingenstans, den kan vila i tvättstugan några dagar till innan jag börjar mata in den i tvättmasken.

Det har blivit kallare. Inte så att det är särskilt kallt, runt -10 grader, men temperaturen pendlar inte runt nollan idag. Det kom lite snö i lördags, men varm snö eftersom det fortfarande var blidväder, så snön luckrade upp och gav fäste på den hårda blanka isen på gator och gårdar.

Idag måste jag handla. Suck och pust och stön och stånk. Det är så tråååkigt att handla mat, men det måste göras. Jag ska försöka få ihop någon sorts matsedel innan jag slutar jobbet idag, så jag kan fylla ut handelslistan.

Igår när jag kom hem efter jobbet upptäckte jag att glödlampan på bron behövde bytas. Nå, jag hittade in ändå, tack vare gatlyset som gav mig lite ledljus. Försökte mig på att klättra lite på hushållsstege ute på bron för att nå upp till lampkupan, men gav upp. Dels ville inte mina knän klättra, dels var det så mörkt att jag inte såg om stegen stod med ena benet på dörrmattan eller om stegen var vinglig av sig själv.

OK – jag ville inte göra det ensam i mörkret, ifall jag skulle ramla. Jag kanske kan fixa det under lunchen idag, då det är ljust. Då ser folk som passerar efter gatan att jag ligger nedanför trappan om jag faller, för i mörkret – utan brobelysning – ser man inte in på gården framför bron p g a snökarmen.

Jag ska verkligen inte måla upp det värsta scenariot, men det kan ju hända. För någon dag sedan hade vi en diskussion på jobbet om olyckor som kan hända när man är ensam och hur länge det tar innan någon skulle sakna en. Somliga har ju t ex män som jagar ensamma, med eller utan hund, och skulle kunna bli liggande länge i ett skogsområde med brutet ben om mobilen inte har täckning.

Det är ju så att under en arbetsvecka skulle mina jobbarkompisar definitivt sakna mig, då jag alltid meddelar om jag ska vara ledig eller blir lite senare än vanligt 😉 till jobbet. Om jag skulle råka ut för något en fredag efter jobbet, när A har ledig helg, så skulle jag få ligga till måndag morgon. Jag försöker att komma ihåg att ta med mobilen när jag går i källaren, men det är inte lätt när jag oftast inte har fickor på kläderna.

Nå, nu ska pessimist-jag inte blomma ut i full storm, utan istället berätta om vädret. 😉 Det är ett par plusgrader men blåser friska vindar, så nu är all den uppluckrade snön/ isen blank och hård igen. *suck* Vintrarna är inte vad de varit. Men vi brukar få en meter snö varje vinter, den kanske kommer i mars/ april?

Tidigare har det kommit ett par tre decimeter snö, men den snön har smält ihop av värme och regn så det är en tjock isskorpa överallt. De som har renar måste stödutfodra dem, då renarna inte tar sig ner till betet genom islagret. Förutom skaren som bildats ovanpå snön, är det is ända nere mot marken.

Jag läser/ lyssnar på ”Den sista änkan” av Karin Slaughter just nu. Den är lite för mycket terrorist för mig, men bra ändå. Jag gillar seriemördare (i bokform! 😆 ) men har en stor laddning med böcker att ta itu med senare. Det finns säkert en eller annan seriemördare som väntar på mig där. 😆

Alltså, alla som gillar att läsa borde ha en läs & lyssna-tjänst! Själv använder jag BookBeat men det finns flera andra. Jag kan lyssna (händer oftast) eller läsa på mobilen/ surfplattan hur mycket som helst utan att det kostar mer. Problemet är bara att ha tid för alla dessa böcker… 🙄

UPDATE
Jag hade tur! A var hos mig när jag kom hem på lunch, så han bytte lampan åt mig! 🙂