Just här, just nu
Jag är så nöjd med mig själv! Idag är det sophämtning och jag kom ihåg att ta ut både brännbart- och kompostpåsen från köket innan jag for till jobbet. En liten seger, men viktig! 😉
Efter jobbet igår for jag och handlade. Nu har ju Årets Surströmming kommit i affärerna, så jag slog till på en liten burk! Samtidigt köpte jag mandelpotatis. Jag tror jag har tunnbröd hemma (note to self: måste kollas!), så det blir nog surströmming till helgen. 🙂
Nu är jag uppdaterad om vad som händer i grannskapet!
Hundliv
Jag fikade med L, som bor ett par hus bort. Hon berättade att grannens skälliga hund är utbytt – han har skaffat en ny!?! Jag ser inte skillnad, då de är av samma ras, men jag har ju märkt att det evinnerliga skällandet har avtagit. Det skälls fortfarande, men inte lika mycket. Jag trodde att hunden till slut äntligen lärt sig att samma person parkerar samma bil på samma ställe varje dag.
Eftersom hunden bor bakom en presenning (se bild) har jag inte sett att den blivit utbytt under sommaren. Jag slår mig (mentalt) för pannan och undrar varför han alls har en hund? Han har haft ett antal hundar under årens lopp. De bor bara i hundgården, där de får stå och skälla ca 363 av årets dagar. Så blir det älgjakt, och då får hunden vara med i skogen ett par dagar, innan den hamnar i hundgården igen.
Röstning
Idag får man börja förtidsrösta! Ni röstar väl? (Även om man inte vet vilket parti man ska rösta på, så kan man alltid rösta med en blank valsedel.) Om man ångrar sig, kan man rösta igen i sin vallokal på valdagen. Att rösta är en demokratisk rättighet vi ska vara rädd om och använda oss av.
Jag har anmält mig som frivillig röstmottagare och ser hur (främst) våra nya svenska medborgare röstar nästan med andakt: varje röst räknas och är värd lika mycket! 😯 Extra roligt är det med (alla sorters) ungdomar som röstar för första gången, de grips också av stundens allvar.
Kärringar
Jag vet att jag inte borde irritera mig på dem, men en del av mina kollegor är riktiga kärringar (av båda könen…). Speciellt en av dem, som ger mig kalla kårar varje gång jag ser henne komma mot mig med Blicken. -Vad har hon nu för ”problem”? tänker jag och suckar inombords. Samtidigt är det ju bra att hon dyker upp med sina ”problem” (som består av hennes försök att slingra sig undan uppgifter) för jag håller mig uppdaterad om vad som gäller – och inte.
En annan av mina kollegor har tidigare kollegor som – av olika orsaker – bytt arbetsplats, och nu jobbar här. Det blir mycket snack om deras gemensamma tidigare arbetsplats under fikarasterna. Inte från de som (nyligen) bytt arbete, utan från min kollega som inte missar ett tillfälle att nämna det tidigare arbetet. *suck* Jag skulle hemskt gärna vilja snacka med de nya medarbetarna, för att lära känna dem lite grann, men genast är min kollega där och kommenterar allt. (Jag försöker alltså inte bli BFF med någon, utan bara lära känna dem mer än till namnet.)
Jag har ju haft dessa duschdraperier som ”avskärmning” på altanen. Från början satte jag fast dem även nedtill, men det släppte och jag iddes inte hitta på något nytt sätt att fixa till dem. De har fått flaxa fritt i vinden de dagar de inte varit ihopdragna bredvid stuprännan.
När nu kvällarna blivit mörkare, bestämde jag mig för att det var dags att plocka fram mysbelysningen till altanen. Sagt och gjort – jag tog ner draperierna, sökte fram krokarna att fästa ljusslingan på, och satte upp lamporna.
Lite mer stämningsfullt på kvällen, än under dagtid, och nu kanske jag ser om kattf*n har lagt en råtta någonstans på altanen – i min korgstol eller så… Inte för att hon har gjort det, men man vet aldrig. Jag vill inte sätta mig på något som inte ska vara på stolsdynan. 😉
Igår slog dödspatrullen froppisen till igen: inte mindre än två råttor* drog hon in och åt upp under datorbordet! En i taget, förstås, för hon lurade mig.
Kom stolt in med en (död) råtta, bröstade sig som den stolta jägare hon var, åt upp den – och så ville hon genast gå ut igen. Jag släppte ut henne och efter en stund hördes hjärtskärande jamanden från altanen. Så fort jag öppnade dörren såg jag att hon hade något i munnen, som hon snabbt sprang in under datorbordet med. Jajamensan, hon hade tagit en till råtta med sig in.
När hon så återigen ville gå ut, så släppte jag ut henne – och sedan lyssnade jag inte på hennes vrål bakom altandörren. Hon fick vara ute hela natten, och det mådde hon inte dåligt av.
Graderna är hyfsat varma, typ 16 grader även nattetid, men det blåser ordentligt. Annars hade det varit en perfekt dag; mulet, inget regn och (som sagt) hyfsat varmt.
*) Nu kan det vara en mus istället för råtta, men jag kallar allt av den modellen för råttor, oavsett storlek.
Nu äntligen har de asfalterat igen diket tvärs över min infart!
Det var när de grävde för fibern som det blev diken kors & tvärs i grannskapet. Tvärs över gator (min gata hade tre rejäla gupp åt ena hållet och fyra åt andra hållet när jag skulle ta mig bort/ hem) och infarter (inte bara min), som först lämnades helt ifred, och sedan fylldes lite i botten (dikena var ändå djupa). Nu har de fyllt asfalt upp till kanten, så jag slipper vara rädd om fälgarna när jag kör med bilen.*
Jag klämde in en snabb sväng på affären under lunchen, så nu är veckohandlingen gjord! Det blev inte att jag for och handlade igår, som planen var, men jag hade ju rester att leva på. Den var dryg, den där Stroganoffen (alltså inte så god – men fullt ätlig)…
På tal om rester, så såg jag en snutt av ett kockprogram på TV igår. Genast började jag fantisera om allt jag skulle förgylla dagens middag med, i form av grönsaker/ rotfrukter som ligger och inväntar kylskåpsdöden i grönsakslådan. Om inte klockan hunnit bli mitt-i-natten innan jag funderat färdigt, hade jag gått och ställt mig i köket för att skala & hacka. Vi får väl se om jag ids fixa det idag, när jag verkligen ska laga middagen jag tänkt stoppa allt grönt i. Jag har i alla fall inte köpt fler grönsaker när jag handlade.
*) Diket över min infart var kanske inte så brett, men efter gatan har det varit breda diken. Precis lagom för att kantstöta fälgarna ordentligt på två ställen, om man inte tog det väldigt försiktigt.